Om anknytning


Anknytningsteorin handlar om de tidiga outtalade mönster som skapas i samspelet mellan förälder och barn. Förälderns sätt att vara i en relation, att hantera känslor och upplevelser och vara med sitt barn sätter stark prägel på spädbarnets upplevelser av sig själv. Dessa sätt att vara tillsammans på skapar mönster som vi i anknytningsteorin kallar anknytningsmönster. De huvudsakliga anknytningsmönstren kallas trygg, otrygg och desorganiserad anknytning.

Vi har ofta olika anknytningsmönster till olika personer och ofta tar vi med oss dessa in i vuxenlivet. De påverkar oss ofta i våra nära relationer. Men allt vi gör i relationer handlar förstås inte om anknytning.

Om mentalisering


Mentalisering är en nyare teori som bygger på anknytningsteori, psykoanalys, neuropsykologi och kognitiv psykologi. Mentalisering handlar om det som pågår i våra och andras inre världar. När vi är tillsammans med andra så tolkar vi varandra, både omedvetet och medvetet. Vi skapar oss en förståelse för andras och våra egna avsikter och önskningar. Ett vanligt sätt att beskriva mentalisering är att ”se andra människor inifrån och sig själv utifrån”. Människor med tryggt anknytningsmönster har haft föräldrar som har mentaliserat tillräckligt ofta för att skapa en trygg relation tillsammans med sina barn. Både mentalisering och trygg anknytning är något som man kan träna på och bli bättre på.

Copyright © Alla rättigheter förbehållna